Alv och Fisk

Här ses dräkten buren av Signe på medeltidsveckan. Jag bär bara skulden till klänningen; hatten, bältet och plastronen har hon själv ordnat med den äran.

Bild där kragen syns bättre:

Klänningen är sydd av leverpastejsfärgat/laxrosa/blekrosa bomullsatin, och kantningen är av vinröd sammet. Konstruktionen skiljer sig inte speciellt mycket alls från min egen, förutom ett fåtal små detaljer som att kragen är fodrad och att ärmkantningen bakåtvikt, och alltså även den fodrad på baksidan. Jag gjorde dessutom ärmarna aningen lösare än på min, efter egen erfarenhet av burgund med tajta och ärmar och efter att nyligen ha sytt på lite vidare ärmar på min egen.
På det hela taget tycker jag att det blev rätt bra, och tackar Signe för förtroendet. :)

Förutom denna dräkt har jag under sommaren bland annat sytt mig en 1400-talsklänning av enklare slag, gjort två 1700-talssnörliv, preliminärsytt ett par pösbyxor, snart sytt en kaftan, hetssytt en enkel kjol av oblekt linne och slängt ihop en manskjortel av supertunt brunt ylle. Några av dessa alster kommer sannolikt att dyka upp här på bloggen så snart jag lyckats ordna bra bilder på dem.
I övrigt kan intressant vara att jag om en knapp vecka återvänder till Bäckedal i Sveg, nu för att plugga textil i ett år. Det är ju coolt att kunna spinna och väva.

/Fisken

---

Kanske är bäst att jag gör sånahär istället? Ja, vi provar det.

För några veckor sedan hade vi en vecka keramikkurs. Nedan kommer en bild på grejerna när de är torkade men inte brända, en beskrivning av föremålen, hur de är gjorda och hur de klarade sig, och därefter en bild på de färdigbrända föremålen. Pedagogiskt och bra.

Fr.v. (och allmänt kaotiskt):
Stenåldersbägare, ringlad och med dekorationer. Blev inte tillräckligt bränd för att dricka ur, och på ena sidan har det släppt delar av ytskiktet. 
Oljelampa á la 1200-tal enligt maciejowskimodell, urgröpt och ringlad. Sprack i gropen opch kasserades.
Serveringsfat á la 1200-tal enligt maciejowskimodell, ringlad och med en liten fot applicerad. Sprack i gropen, och blev dessutom porös och bröts i ytterligare bitar när jag hanterade den efteråt. Kasserades.
Oljelampa i romersk 300-talsstil, tummad och med applicerat lock och handtag, dekorerad. Brändes inte i grop, utan skröjbrändes och brändes sedan under tunna. Därför blev det inga defekter p.g.a. bränningen.
Fallos, (present till Sätergläntans fallatorium), skulpterad. En liten bit av ollonet har släppt.
Liten skål, drejad. Bara en bit av kanten har släppt.
Kruka, ringlad. Klarade sig helt oskadd.
Liten burk, tummad och glättad, utan lock. Försvann i gropen.
Rund sak, tummad, verktyg för att göra keramikförål rundare. Inga defekter.
Två kakelplattor med stjälkmönster, det ena som fördjupning, det andra i relief. Båda sprack, en av bitarna hittades inte.
Frånvarande på denna bild men fullt synlig på den undre:

Kanna i tänkt att passa 1200-tal, ringlad med applicerat handtag och tummad dekoration. Också skröjad och bränd under tunna. Inga defekter.

Ni kan få en bild på mina kakelplattor innan de gick sönder också.

Tänkte alldeles strax skriva om hur vi gick till väga med bränningen, men det får bli ett separat inlägg.

/Fisken, som har ont i ryggen.

Jag har vävt brickband. Det gick bra. Mönstret jag använde är detta: http://www.stringpage.com/tw/kivrim.png

Mörkblått, svart och ljusgrönt, 1,5 cm brett, 490 cm långt, 12 brickor.

Jag borde ha varit smart och haft en mörkblå kant länngst ut på den gröna sidan, så hade man sluppit att inslaget syns ibland. Vidare blev det en del misstag ibland, eftersom jag inte alltid lyckades backa på rätt sätt. Men jag är ändå ganska nöjd.

Jag har fått en beskrivning från Spångmurs på hur man väver helt utan mönster, markerade hål och dylikt. Jag ser mycket fram emot att väva enligt denna och förhoppningsvis få många aha-upplevelser.

/Fisken

-Men kul.

-Bah, säkert bara en ursäkt för att få visa upp din fula nuna lite mer i denhär bloggen. Du borde skärpa dig, sy något ambitiöst. Eller skaffa en kamera. En ordentlig jäkla systemkamera, och en vettig fondvägg också är du snäll.

-...I like trains.

-Oh shit, fuck, noooooooo! *splaff*

Jag ber om ursäkt för denna tramsiga dialog. Det går så jämrans utför med denhär bloggen. Kanske en dag startar jag en ny. En där man faktiskt kan ha luft mellan varje stycke, något som denna inte tillåter. Behöver dock en bra kamera, annars kommer den nya bli lika opretto som denna. Åh, förresten. Den som inte förstod tågreferensen har ju kollat för lite på asdfmovies och låten I like trains på youtube.

I helgen var det mustaschfest, och jag hade gjort min mustasch på pärlplatta.

Flöjt gjord av älgben, stenklubba samt pilspets och flåkniv av skiffer.

Skiffer är ett märkligt material. Väldigt lättarbetat (även om det tar en jämrans tid att sitta och slipa...), blir fantastiskt vackert när det är färdigt och är nästintill FULLKOMLIGT VÄRDELÖST. Det är omöjligt att få till en egg som är så värst mycket vassare än en matknivs, och de är hyfsat ömtåliga. Som pilspetsar och spjutspetsar kan man ju säkert göra skada, och som flåknivar är de oslagbara eftersom de inte lämnar flåskador, men som t.ex. knivar duger de i princip bara att bre smör med. Dessvärre är det ett kul material att jobba med...

Skifferskivor knackas loss med hjälp av kniv och slagsten, skivorna slipas med grovt sandpapper (eller en slät sten om man vill vara HK), formen sågas ut med flintaskärva, eggen slipas på sandpapper. Slutligen får man fram en riktigt snygg finish genom att gnida bivax över hela ytan, värma över eld tills det smälter och stryka ut med papper.

Limmet som fäster flåkniven vid handtaget är gjort av tallharts och bivax som smälts ihop. Den är även omvirad med bast, med lim utanpå.

Stenklubban är gjord av tre material: trä (en grenklyka), rakat renskinn och en sten av god kvalité (d.v.s. en sten som är rundad och slät, och därför inte går sönder i första taget). För att få stenen att sitta ordentligt fast i klykan måste man bulta in en fåra på den. Hårt. Jävla. Arbete.

(Glömde ta en bild av min sten innan jag slängde ihop klubban, så här är en bild på Stellas, eller om det är Lummis.) Som sagt, man tar en förbrukad flintbit (dvs en kärna som man inte kan slå loss fler bra eggar från) och bultar på. Det tar tid, det sliter på kroppen och är i allmänhet ganska drygt. När fåran är gjord passar man in stenen i handtaget, böjer över en av grenarna i klykan och fixar med uppblött renskinn. Resultatet är förvånansvärt stabilt, det går inte att rubba stenen där den sitter och klubban är riktigt skön att hantera.

Vad använder man stenklubban till då, kanske ni undrar? Det är helt enkelt en stenåldershammare. Ofta, t.ex. vid flintasmide, använde man stenar rakt upp och ner som slagverktyg, men med ett handtag på är den bättre att använda till uppgifter där man behöver använda kraft, t.ex. när man ska slå ner saker i marken, bryta sten och i vissa fall till smide i dess tidiga stadier.

Snipp snapp snut, så var sagan slut.

/Fisken, som överväger att slå ner någon med stenklubban och dra iväg dem i håret till min grotta.

Vi var fyra som satte upp väven och delade på den. Fördelaktigt nog hade vi  Lummi, som gick textil förra året, så efter visst krångel hade vi satt upp ett hundtandsmönster. Jag fick mig en lapp som är 25 cm bred och 35 cm lång.

Slutligen har det vävts brickband som aldrig förr. Lite nya knep, samt det underbara fenomenet möbelåtta har revolutionerat mitt brickvävande och tagit det till helt nya nivåer.

F.v.: Tömmönster i rött och blått, 1,5 cm brett, 181 cm långt, 12 brickor.

S-mönster i grönt och lila, 1,5 cm brett, 357 cm långt, 14 brickor.

Lingonmönster (från Brickvävning - Så in i Norden), 5,5 cm brett, 151 cm långt, 40 brickor.

Brickbandsvävning har aldrig varit roligare, och jag tar gärna emot beställningar på band.

Igår rundflådde jag en räv. ´Twas bloody fun. Dessvärre har jag ingen bild utav det hela. Däremot anser jag att ni är för dåliga på att ge mig era roadkills och andra döda saker jag kan flå och garva.

Vidare har jag börjat dreada lite. Jag är blott en novis, förstås, men är det någon som vill bli dreadad skulle jag kunna stå till tjänst.

Ja, det var nog allt jag hade att komma med för nu. Nu åker jag hem på sportlov och arrangerar lajvet Blodlust. Just det, jag har ju sytt en outfit till lajvet. Den får ni se när jag kommer hem tror jag.

/Fisken, som är glad för att det är vår.

Okejdå, eftersom ni tjatar så får ni väl en bild från studenten också.

Tackar Tom för att jag fick låna hans fina kommunisthatt att ha istället för studentmössa. :)

Annars då?

/Fisken

Som sagt användes veckan till att sy vantar.

Jag kallar dem Tortillavantarna, eftersom fåskinnet Lucy som sagt hade loppbett och därför är fläckig. Fettgarvat fåskinn på insidan, sälgbarksgarvat rennskinn på utsidan, passpoal av fettgarvat fårskinn. Denna sorts vante kallas skalvante och har inget foder. Istället använder man ullvantar under. Detta har fördelen att när vantarna blivit blöta, så som skinnvantar plägar bli, kan man byta de inre vantarna mot ett par torra. När skalvantarna väl är blöta släpper de nämligen inte igenom mer fukt, och man håller sig torr och varm om händerna.

Vidare har jag provat på att förlimma fårskinn. När man förlimmar hettar man upp skinnet så att det blir hårt, hårt nog att få i princip lite vilken form som helst och behålla denna så länge det inte blöts ner för länge.

Processen är som följer: Ett fårskinn avhårades i kalk och skrapades. Skinnet veks dubbelt så att det skulle bli narv på både insidan och utsidan. Detta är inte det minsta nödvändigt, men ger en vackrare yta och gör att man inte behöver vara lika noggrann med skrapningen. Man skär ut skinnet så att det passar på formen man använder, i mitt fall en liten plastskål, och gör hål runt kanten. Man snör ihop skinnet runt formen och sänker sedan ner det i 75-85-gradigt vatten en stund. Det bör räcka med fem, tio minuter, men vill man vara säker på att det förlimmas ordentligt kan man låta det vara i upp till tjugo minuter. Sedan låter man det torka, och det är här det blir en aning lurigt. Det är nämligen dumt att ta loss från formen för tidigt, då kan ditt förlimmade kärl förlora formen. Samtidigt får den inte sitta för länge, för då blir den svår att få loss från formen och kan (som min) bli skadad.

Slutligen har jag en riktigt dålig bild på en väst jag nyss sytt klart, tänkt till fantasyroller. Till mitt försvar kan jag enbart säga att den sitter bättre på mig än på Beata...

...samt att den har rätt tjusiga broderier längs nederkanten!

Ni minns dendär tjusiga burgundiska dräkten jag sydde för länge sedan? Tja, när jag skulle ha päls till att kanta den med köpte jag ju två päljackor som jag brutal styckade. Fodret i den ena av dessa hade denna snygga broderikant, och fick sedemera bli en väst. Jag har alltså inte gjort så mycket arbete att tala om, bara sprättat, sytt in, fållat och slängt dit lite hyskor och hakar. Jag vet dock inte riktigt vilka kläder som skulle passa till, så förslag uppskattas.

Over and out

/Fisk

Detta är alltså den fettgarvade fårfällen Sven-Wilgot (underst), det sälgbarksgarvade renskinnet Renskinnet (som bara är en halva, eftersom jag garvade den tillsammans med May-Linn och delade den med henne), det fettgarvade fårskinnet Lucy (den vita saken som dessvärre är täckt med loppbett) och slutligen ett namnlöst, fettgarvat laxskinn.

Sven-Wilgot ska förhoppningsvis en vacker dag bli en del av ett fälltäcke. Renskinnet och Lucy ska under veckan som kommer sys till skalvantar. Fiskskinnet blir antingen bindslen till skidorna vi ska göra i januari, eller så blir den ett lock på en bältesväska eller något sådant.

In other news håller jag på med ytterligare två fettgarvade fårfällar, Aspergerfrisby och Mördar-Anders. Snart har jag alltså ett halvt fälltäcke! Jag kan också upplysa om att jag har nålbundit två par strumpor, som ska bli julklappar.

Jag insåg för övrigt att det var länge sedan jag la upp ett inlägg om saker jag sytt. That is something we'll have to remedy.

Buss och kran

/Garvar-Anders

Mina UFOn listas nedan utan inbördes rangordning, huller om buller som de kommer mig till minnes.

- En handsydd vikingakjortel av enklare slag i rutigt ylle.

- Min studentklänning, som jag förstås har fått färdig, men på vilken dragkedjan gick sönder och som jag aldrig fått några ordentliga bilder på.

- Garveriprojekt (som lär bli klara innan jul varesig ni vill det eller ej): en ny fårfäll, ett avhårat fårskinn och ett dito renskinn, samt ett laxskinn.

- En bliaut (eller vad man nu ska kalla den...) i siden. Ett hatobjekt som gör mig bekymrad för det mesta.

- Ett par bruna manshosor modell slit och släng.

- En alvväst i siden.

- En alvklänning i siden, som jag inte kan jobba vidare på förrän Tom skickar en grej.

- En alvväst av skinn avsedd att bäras av väpnad roll.

- En linnenånting av ett par gamla jeans.

- En 1700-talsryttarjacka till mamma (som jag fortfarande inte har hittat tyg till. Vet ni var jag kan få tag i svart sammet till ett rimligt pris är jag idel öra.

- Diverse bronsstuff som ska putsas klart.

- Dödens svepaskelände. Jag vägrar.

- Nålbundna strumpor.

Det var nog det hela. Hittar jag något mer kommer jag smyga in det och ni kommer aldrig ana något.

Kom nu med er ringa mening, vad skulle ni vilja se bli klart?

/FiskArn Magnusson

Under skoltid denhär veckan har vi ägnat oss åt att karda, spinna och nålbinda. Karda gick helt okej, spinna gick eländigt och nålbindning är bland det underbaraste hantverk jag sysslat med. Jag struntade således i min slända och nålband först ett par handledsvärmare och sedan ett par vantar. Jag är SÅ nöjd! Framöver kommer jag även att göra mig ett par strumpor. Vad kan man mer göra för fint, tro?

In other news håller jag, Tom och två till på att planera inför Domen nästa år, då vi ska spela alver, och vi håller redan på att sy och planera dräkter för fullt. Det visar potential att bli fruktansvärt fint, och det är roligt att få syssla med lite snygg fantasy.

PeppArn Magnusson, det är jag, det är jag...

/Fisken

Vad jag har lyckats göra är: diverse olika ströningar, ett rakblad, en syl, en stylus (penna till vaxtavla), två ringspännen, två dräkt-/hårnålar, två hängsmycken och en yxa. Sakerna är nästan uteslutande baserade på historiska fynd. De flesta är kopior av modeller som fanns på skolan, men några har jag modellerat själv av cernitlera.

Jag borde antagligen berätta mer om hur det går till, men i brist på pedagogiska bilder struntar jag i det och päser av belåtenhet istället!

/Fisk

Under den långa tid jag har besparat er blogginlägg har det hänt en hel del. Jag har spenderat en vecka uppe på en fjällgård i väglöst land, byggt kavelbro och handmjölkat kor, jag har jobbat med svepaskar (vilket för övrigt är satans hantverk och av vilket jag är skeptisk till om ni någonsin kommer få se några bilder), varit iväg på smidesanläggningen Hammarede samt arbetat med att vrida fibrer. Detta inlägg kommer behandla dessa sista två aktiviteter.

Alltså, Hammarede först och främst. Hammarede är smidesläraren KGs anläggning, som man kan läsa mer om här: http://www.hammarede.com/. Här ägnade vi oss att framställa kol i kolmila, framställa järn från järnmalm och smida, samt framställa tjära. Jag kommer på intet sätt kunna lära någon något av detta, utom möjligen lite smide, men jag tänkte slänga upp lite bilder så får den som vill känna sig frestad.

På bilderna syns kolmilan, järnmalm på väg att bli rostat, järnet vi framställde samt eldstålet jag smidde, men som sedan olyckligt nog brändes av för att jag distraherade min fru när hon stod vid bälgen.

Veckan som gick har vi som sagt ägnat åt fibrer, mer precist att vrida fibrer så att de blir starka. Vi vred vidjor, arbetade med lin och hampa, okardad ull, skinn och senor. Dessutom provade vi att göra sulor av tagel.

Någon meter ullrep, lite sentråd uppsnurrad på en pinne och en bit skinnsnodd. Jag är rädd att kvalitén på mina bilder har blivit sämre sedan jag och min telefon föll i ån vid Hammarede... Nåväl, håll till godo, jag tycker inte att skinnsnodden och sentråden är så vackra att de förtjänar närbilder.

Mina tagelsulor, som inte är riktigt symmetriska, men det bör åtgärdas när jag väl stoppat ner dem i ett par (för stora) skor och trampat runt lite med dem. Sådana här görs genom att man tar tagel (ko eller häst går lika bra. Det krävs ganska mycket, minst en halv hästsvans eller motsvarande) och tvinnar detta tills det blir som små bollar (eller vad man nu ska kalla det. Knorvlar är det ord som bäst beskriver hur de ser ut. Knorvlar får det bli) Dessa kokas, och när de tas upp har de blivit permanentade, taglet har blivit trassellockigt och vill ogärna släppa formen den legat tvinnad i. Man reder ut knorvlarna, och av det trassliga taglet tovar man tills man har något som är lite större än ens fot och inte har några glesa partier (man ska dock fortfarande kunna se igenom dem om msn tittar mot ljus). Sedan syr man med garn fram och tillbaka, först vertikalt, sedan horisontellt, slutligen i en spiral runt ytterkanten. Förutom att hålla ihop sulan kan man med garnet forma om sulan att få rätt storlek och form.

Det var allt för denna gång.

Stay tuned!

/Fisk

Vad jag efter veckan fått framställt var:

- 2 olika massageoljor

- 3 flaskor kroppsolja

- Deodorant

- 2 flaskor schampoo

- 3 olika sorters tvål

- Tandkräm

- Hostmedicin

- Förkylningsdroppar

- Förkylningspiller (finns inte på bilden)

- 4 olika salvor (ringblom, arnika, kungsljus och kåda)

- Tvättmedel

- Diskmedel

- Myggolja

Eftersom det skulle bli väldigt mycket att skriva skriver jag inte ut recepten här. Är man sugen på något recept får man gärna lämna be om det i en kommentar (glöm inte att bifoga mailadress så att jag kan svara), men om man är sugen på att jobba mycket med örter vill jag varmt rekommendera Gunilla Kvarnströms (vår örtlärares alltså, inte barnboksförfattarens) bok Örter på lätt sätt, som så vitt jag vet innehåller samtliga recept samt mycket information om växter och hur man får tag i och tar vara på dem.

//Fisken, som ser mycket fram emot att prova alla de roliga produkterna.

Principen som gäller för båda är att den ena sidan är en skärande egg, den andra är avskavd och trubbig. Detta för att den då, så fort den tränger in i djurets kropp, att röra sig i sidled, och på det sättet skära av fler blodkärl. På det sättet förblöder djuret istället för att man ska behöva träffa ett vitalt organ.

I tisdags stod det en björk nere vid älven. Nu, två dagar, nio skärsår och fyra blåsor senare har denna björk blivit något annat.

På bilden syns en halvfärdig slev, en träklubba och en helt färdig sked, samt två träplattor som ska bli botten och lock till en lykta (dessa kommer faktiskt inte från björken jag fällde, men eftersom jag ändå sågat fram dem idag fick de vara med). Vad som inte syns på bilden är det flertal skedämnen jag plockade ut, samt en rakare bit som vi får se vad den blir.

Jag känner att jag med fördel kunde berätta mer om hur man väljer ut ett träd, klyver fram ämnet och formar sin sked, men jag känner att jag har ganska ont om bilder att illustrera mina förklaringar med. Men, om någon frågar ska jag med glädje ordna med bilder och komma med ett mer informativt inlägg. Det är roligt med folk som ställer frågor :)

Buss och kran

/Fiskfis

Nu ska vi se hur jag ska redovisa vårt tillväggagångssätt så att det blir någorlunda tydligt...

Vi började som sagt med sisådär 15 liter opastöriserad, oseparerad mjölk, dvs mjölk more or less så som den kommer ifrån kon. Vi började med att skumma av mjölken, dvs skopa av den feta mjölken som flutit upp. Denna feta mjölk är allmänt känd som grädde och den magrare mjölken som blev kvar kallas, åtminstone i de trakter där vår lärare vistats, för blåmjölk.

Det första vi började göra, med det mesta av mjölken och en del av grädden, var ostkaka av den typ som är traditionell i Hälsingland. Man tillsätter löpe till mjölken och låter den löpna ihop, precis som när man gör ost, men tillsätter även lite mjöl. Av massan till ostkakan tog vi även en bit och gjorde en liten bit stekost, en ost som inte hade varit speciellt hållbar men som var hejdlöst god att steka (påminde en del om haloumi).

Efter att massan tagits ur sitt kärl och blivit ost och ostkaka återstod ungefär 4 l vassle. Denna kokade vi så att den blev messmör. Dessutom skummade vi av vasslen medans den kokade och la det vi skummade av i ett kärl. Det man då får kallas för pank och kan bres på macka. Man kan även lägga det i en glesvävd duk, pressa det och torka det för att få pankhugge, som skivas och läggs på macka.

Slutligen kärnade vi de återstående 3 l grädde till smör. Egentligen ska grädden få stå och bli lite sur, men då vi inte hade tid med det hällde vi istället i en burk creme fraiche, vilket går precis lika bra. När smöret så har blivit hårt får man även kärnmjölk, underbart gott och läskande!

På bilden: I plastbyttan högst upp smör, i aluminiumformen till höger messmör (brukar vara brunare), på det blå fatet stekost, i den lilla metallbyttan pank, i kastrullen rårörda blåbär (har inget med mejeri att göra, men gott) och i den stora formen ostkaka, som skivats och stoppats i ugnen med grädde på. Kärnmjölken kom tyvärr inte med på bild.

Detta var alltså de mejeriprodukter vi fick ut, och inget gick till spillo. Den vassle som vi inte använde till att koka messmör hade vi i pannkakor, det går precis lika bra som mjölk.

Som sagt, är du intresserad av ett recept så kommentera och fråga!

Sedan vill jag även berätta att jag slängde ihop en slynggaffel igårkväll. Den blev lite skev, men jag tycker ganska bra om den ändå.

//Fisk

• en fisk
• växter att smaksätta med. Vi använde enris och rölleka.
• ca 20 knytnävsstora stenar
• ett ganska så stort stycke björknäver
• spade
• elddon och ved

Lägg nävern i blöt i god tid innan.

Gör upp elden, och lägg stenarna tätt intill den. Eller så lägger man stenarna under och gör eld ovanpå. Man kan göra eld nere i sin grop, men enligt erfarenhet är det osmidigare och enbart att föredra om man vill ha en riktigt varm grop. Stenarna ska ligga i elden i ungefär en timme. Stenarna kan spricka om de är av dålig kvalité. Men å andra sidan kan man använda dem till att bygga ett skrävhus då!

Därefter gräver man sin grop, den bör vara ungefär två fot i diameter och ungefär en halvmeter djup. Vikigt är att locket, dvs den gräsklädda ytan, tas av i ett stycke, denna ska nämligen användas för att stänga gropen och se till att inte syre kommer ner.

Ta ut inälvorna ur fisken, och lägg in kryddgrönt istället. Därefter gör man ett paket av nävern, som nu bör vara så pass uppfuktad att man kan ha den rena insidan innåt, mot fisken. Viktigt är att paketet är tätt, så i hörnen kan man med fördel täta med t.ex. vitmossa. Paketet binds ihop med vidjor, dvs björksly som vridits runt sin egen axel för att bli flexibel. Nedan synes vårt föga estetiskt tilltalande, men väl fungerande, näverpaket:

När stenarna har värmts upp i elden en timme är det dags att lägga dem i gropen, och nu kan det vara bra att vara två. En lyfter upp ett gäng stenar med spaden från elden, och den andra kan peta bort kolbitar från spaden med en pinne innan man slänger ner stenarna i gropen. Kolen får inte följa med ner eftersom den då riskerar att få det att börja brinna i gropen. Släng ner 10-15 stenar i gropen och täck över dessa med fuktigt gräs, lövruskor, mossa eller liknande, och lägg på növerpaketet. Lägg på ett nytt lager gräs eller dylikt och resten av stenarna. Slutligen stängs gropen med locket, med den grästäckta sidan NERÅT. Tryck till så att gropen blir tät, och täta vid behov. Ingen rök ska kunna tränga upp runt lockets kanter. Nedan en pedagogisk bild:

Vi lät vår öring ligga i 40 minuter, och den blev tämligen perfekt, men det beror ju givetvis på hur stor fisk man har. Bättre en aning för länge än för kort tid. Givetvis kan även andra saker tillagas, dock bör de inte vara för stora, för då hinner de inte bli ordentligt tillagade innan stenarna svalnar. Påpekas kan att gränsaker som tillagas på dethär sättet behåller mycket av de vitaminer och braigheter som försvinner om man kokar dem.

Bon appetit!

Och så vill jag ju visa bennålen och nålbindningsnålen jag färdigställt idag.

Disclaimer: Jag har inte gjort säkerhetsdosan själv. Jag är däremot hejdlöst stolt över den lilla nålen, pga det lilla söta hålet. Vi hade ingen borr som var liten nog, så jag satt med en kniv jag vet inte hur länge och rispade. Kanhända kommer den att bli ännu smalare, vi får se när jag provat att sy i ylle med den.

Ben är ett roligt material att jobba i. Visserligen är det lite hårdare än vad som är riktigt kul, men annars är det härligt att forma. Dessutom är det gratis om man bara känner någon som jagar eller slaktar och är beredd att såga ut sina benbitar själv.

Puss!

/Frisören Sören (didn't see that one coming, eh?)

• gjort upp eld med eldstål, flinta och fnöske.
• samlat och rensat björkrötter
• tillagat fisk i kokgrop
• gjort eld med hjälp av material från blöt skog
• tillverkat nålbindningsnålar och sylar av ben

Hur som haver. Idag fick vi benflisor av älgben att tillverka nålbindningsnål och syl av. Redskapen vi använde var kniv (flintaskärva om man ville vara hardkurr), medeltida borr och sandpapper (skrovlig sten för hardkurrare). Till sylen kunde man även göra ett handtag av trä. Resultat:

(Borde haft en bild på styckena jag arbetade med, men det tänkte jag inte på förrän efteråt.) Nålen är ganska ful, och påminner dessutom väldigt mycket om nålen jag redan har, dvs är allmänt bred och otymplig. Jag tänkte börja på en ny imorgon, efter att jag gjort klart synålen jag började på idag. Sylen är inte värst snygg men bekväm och effektiv.

Det var allt för idag, glöm nu inte att ge din åsikt i frågan ovan!

/Fisken Thorsten

Jag använde en 160 cm lång varp och fick ut 107 cm användbart band, dvs troligen tillräckligt för att gå runt ärmslut och halsringning. Inslaget var samma gröna som längs kanten, och detta syns ju till min förtret i mönstret. Dock är det bara att låtsas att det var meningen så går det bra.

Detta band ska jag för övrigt inte behålla själv, utan ge till en bekant som jag har varit skyldig ett brickband i typ ett och ett halvt år men haft alltför mycket brickbandsrelaterad ångest för att framställa.

Brickband har aldrig känts såhär kul, förhoppningsvis blir det fler, längre och mer avancerade band framöver! :)

Buss och kran era fiskbarn!

/Fiskeen