Alv och Fisk

Under skoltid denhär veckan har vi ägnat oss åt att karda, spinna och nålbinda. Karda gick helt okej, spinna gick eländigt och nålbindning är bland det underbaraste hantverk jag sysslat med. Jag struntade således i min slända och nålband först ett par handledsvärmare och sedan ett par vantar. Jag är SÅ nöjd! Framöver kommer jag även att göra mig ett par strumpor. Vad kan man mer göra för fint, tro?

In other news håller jag, Tom och två till på att planera inför Domen nästa år, då vi ska spela alver, och vi håller redan på att sy och planera dräkter för fullt. Det visar potential att bli fruktansvärt fint, och det är roligt att få syssla med lite snygg fantasy.

PeppArn Magnusson, det är jag, det är jag...

/Fisken

Vad jag har lyckats göra är: diverse olika ströningar, ett rakblad, en syl, en stylus (penna till vaxtavla), två ringspännen, två dräkt-/hårnålar, två hängsmycken och en yxa. Sakerna är nästan uteslutande baserade på historiska fynd. De flesta är kopior av modeller som fanns på skolan, men några har jag modellerat själv av cernitlera.

Jag borde antagligen berätta mer om hur det går till, men i brist på pedagogiska bilder struntar jag i det och päser av belåtenhet istället!

/Fisk

Under den långa tid jag har besparat er blogginlägg har det hänt en hel del. Jag har spenderat en vecka uppe på en fjällgård i väglöst land, byggt kavelbro och handmjölkat kor, jag har jobbat med svepaskar (vilket för övrigt är satans hantverk och av vilket jag är skeptisk till om ni någonsin kommer få se några bilder), varit iväg på smidesanläggningen Hammarede samt arbetat med att vrida fibrer. Detta inlägg kommer behandla dessa sista två aktiviteter.

Alltså, Hammarede först och främst. Hammarede är smidesläraren KGs anläggning, som man kan läsa mer om här: http://www.hammarede.com/. Här ägnade vi oss att framställa kol i kolmila, framställa järn från järnmalm och smida, samt framställa tjära. Jag kommer på intet sätt kunna lära någon något av detta, utom möjligen lite smide, men jag tänkte slänga upp lite bilder så får den som vill känna sig frestad.

På bilderna syns kolmilan, järnmalm på väg att bli rostat, järnet vi framställde samt eldstålet jag smidde, men som sedan olyckligt nog brändes av för att jag distraherade min fru när hon stod vid bälgen.

Veckan som gick har vi som sagt ägnat åt fibrer, mer precist att vrida fibrer så att de blir starka. Vi vred vidjor, arbetade med lin och hampa, okardad ull, skinn och senor. Dessutom provade vi att göra sulor av tagel.

Någon meter ullrep, lite sentråd uppsnurrad på en pinne och en bit skinnsnodd. Jag är rädd att kvalitén på mina bilder har blivit sämre sedan jag och min telefon föll i ån vid Hammarede... Nåväl, håll till godo, jag tycker inte att skinnsnodden och sentråden är så vackra att de förtjänar närbilder.

Mina tagelsulor, som inte är riktigt symmetriska, men det bör åtgärdas när jag väl stoppat ner dem i ett par (för stora) skor och trampat runt lite med dem. Sådana här görs genom att man tar tagel (ko eller häst går lika bra. Det krävs ganska mycket, minst en halv hästsvans eller motsvarande) och tvinnar detta tills det blir som små bollar (eller vad man nu ska kalla det. Knorvlar är det ord som bäst beskriver hur de ser ut. Knorvlar får det bli) Dessa kokas, och när de tas upp har de blivit permanentade, taglet har blivit trassellockigt och vill ogärna släppa formen den legat tvinnad i. Man reder ut knorvlarna, och av det trassliga taglet tovar man tills man har något som är lite större än ens fot och inte har några glesa partier (man ska dock fortfarande kunna se igenom dem om msn tittar mot ljus). Sedan syr man med garn fram och tillbaka, först vertikalt, sedan horisontellt, slutligen i en spiral runt ytterkanten. Förutom att hålla ihop sulan kan man med garnet forma om sulan att få rätt storlek och form.

Det var allt för denna gång.

Stay tuned!

/Fisk