Män i långkjol!

Nu har det gått en faslig massa tid, jag har slutat på Bäckedal och gjort klart en massa spännande projekt utan att någon har fått veta det. Jag får försöka komma ikapp nu bäst det går.


Insikten har långsamt växt hos mig att män borde ha kjolar betydligt oftare, då det är snyggt, bekvämt och på intet sätt behöver kompromissa deras eventuella manlighet. Det gladde mig därför oerhört att Marwin bad mig att sy en långkjol åt honom i utbyte mot lite smidda grejer.
 
Långa uppehåll mellan inläggen, dålig kvalité på bilderna... you know the deal. Här har vi i alla fall mannen, myten, legenden själv i kjolen.
 
Tyget är Korps tunna vadmal, brun (som i min värld är stämplad som pest och död, men vi resonerade att eftersom det inte skulle vara så mycket nötning eller sträckande påfrestning på plagget så gjorde det inte så mycket).
Konstruktionen är enkel, fyra likadana trapetsformade stycken, ihopsydda på maskin. Efter att ha fållat för hand började det roliga: stängingen.
 


En flik syddes på för att tjäna som knapphål. Hela midjan fodrades sedan med en tre centimeter bred linneremsa, som syddes fast med kaststygn på de redan nedfållade kanterna. Detta band var dels för att minka risken att tyget skulle töja sig i midjan, och dels för att stabilisera för knapp och knapphål. En dragkedja syddes i (och jag fick äntligen lära mig hur man syr i dragkedjor på riktigt!), och därefter placerades först knapphål, sedan knapp. Knapphålet är sytt med knapphålsstygn i broderigarn av bomull. Knappen, en gammaldags mässingsknapp med ögla på baksidan, fästes på gammaldags sätt, genom att ett hål prylades genom de båda tyglagren, öglan trycktes in genom hålet och fästes sedan med en bit sämskskinn, som med kaststygn fästes på plaggets baksida (jag hoppas att ni förstod den förklaringen...). Resultatet blir väldigt stadigt och hållbart, och syns någorlunda här:


Jag är sjukt nöjd med resultatet, men önskar att jag även hade sytt på bälteshällor, då Marwin klagar på att den glider lite och är svår att fästa med skärp.
 
MIna vänner, gå nu ut i världen, sprid budskapet! Män är vackra i kjol! Om du vill sy en kjol åt dig själv eller åt en man eller kvinna i din bekantskap, hör av dig så kan du få mer exakt hjälp.

Kjol for president!
/Fiskinfluensan
 

Hemden är ljuv

När vi fick uppgiften att sy ett plagg av raka stycken tog jag tillfället i akt att sy mig en hemd - d.v.s. en särk till en kampfrau. Jag utgick nästan uteslutande från katafalks fantastiska beskrivning: http://katafalk.wordpress.com/2012/06/26/patternmaking-for-the-kampfrau-hemd-chemise/


Den enda påtagliga skillnad jag har gjort är att jag inte har gjort några broderier på kragen, utan istället knäppt vecken på baksidan med stjälkstygn. Här är resultatet:
(Och ja, någon behöver verkligen lära mig att inte se ut som om jag har fått ett kvastskaft uppkört i röven så fort en kamera riktas mot mig. Jag finner att min kameraängslan handikappar mig.)



Spetssömmen i sprundet, som tyvärr blev mycket mörkare än tyget. Kanske inte gör så mycket dock, eller så bleks det i tvätten med tiden.

Jag har använt vitt linne, återigen ett second handfynd, och sytt hela plagget för hand med lintråd. De sammanfogande sömmarna är dubbel fällsöm, vecken i halsen är knäppta med stjälkstygn och ärmsluten är smockade på samma sätt på insidan som på utsidan. Jag har även sytt fast en inre linning i krage och ärmar precis som katafalk. Jag valde att ha ett sprund även i ärmsluten, så att jag skulle kunna kavla upp ärmarna. Stängning i både hals och ärmar är gjord med metallhake och trådhyska.

Jag har inte använt lika mycket vidd som katafalk och många andra beskrivningar, dels för att jag hade  ont om tyg och dels för att jag inte ville ha ett överflöd av tyg att krångla in i tighta ärmar.

Ett viktigt tips till alla som ger sig på att göra en sådan här är att följa katafalks exempel och inte sy ihop armhålan innan halsen rynkas. Det gjorde inte jag, och resultatet blev att armhålan är aningen för liten. Inte alls farligt, den är fortfarande bekväm och bärbar, men tillräckligt för att några centimeter till skulle ha inneburit katastrof.

Er
/Fiskinfluensa
 

Snoddar, rep, flätor och band

I perioder har vi haft arbete med det ovan nämnda, och det kändes som att det var läge att visa lite såna saker.
 


Fr.v: spintvinnat snöre av lintågor, några meter, grått ullrep och grönlila ullrep. De båda ullrepen har tagling av lintråd.
Fr.v.: blålila tvinnad snodd av möbelåtta, blåsvart medeltida slitkantsfläta av ryagarn, lilasvart hjärtmönstrad fyrfläta av lingarn, blålila islandsfläta av möbelåtta, grönvitgrå vävd fläta (paradoxen!) av ryagarn, turkosblå slingad fläta av bragegarn och rödsvart fyrkantsfläta avryagarn.
Bandgrindsvävar, den översta av lin, de andra av möbelåtta.
 
Mer uppdatering kommer när jag inte tänker vara social.
 
/Fisk
 

Broderade påsar

Här kommer lite gammalt och lite rykande färskt.
 
För ett gäng år sedan broderade jag denhär påsen, som har stjälmönster sydda med stjälkstygn, med grönt ullgarn på blålila. Runt kanten har jag sytt på en påtad snodd, och i dragskon har jag en enkel snodd.
 


Inför och under medeltidsveckan förra året syddes denhär bältespåsen, inspirerad av de påsar som syns i Macijowskibibeln. Broderiet är stjälstygn med gul ulltråd på samma blålila ylle som förra påsen. Påsen är fodrad med vitt linne för att inte slita på broderiet. I dragskon och till upphängning är enkel tvinnad snodd i grönt garn. Det är även tre påsydda tofsar i grönt på nederkanten.


Och så, slutligen, min nyligen avslutade påse. Broderiet är med mörkblått och rött bomullsgarn på vitt linne. Mönstret kommer ifrån ett medeltida örngott, som jag dessvärre inte kan hitta bilder och källor på. Mönstret är inverterat på baksidan. Påsen är fodrad med vitt linne för att inte slita på broderiet. Upphängningen och dragskobanden är islandsflätor i röd och mörkblå möbelåtta, som avslutats med tofsar.
  
 
Min lärare tyckte att jag borde brodera på beställning, och jag är beredd att hålla med henne. Det är sjukt kul att brodera. Någon som vill lägga en beställning?
 
/Fisk
 
 
 
 
 

Tovning

Vi har tovat för några veckor sedan. Förutom ett gäng tovade stenar för lajvbruk, och filt till en eventuell hennin och en halvfärdig grytlapp, så gjorde jag även vad jag inte riktigt kan låta bli att kalla mitt mästerverk: en rulltovad filt med en bild av ett träd, som nu har blivit en kudde.
 
 
Mönstret är garn som lagts ut, samt lite blå ull nere vid rötterna. Mönstret lades ut först, och sedan lades bottenlagret ut över, för att sedan rulltovas i jalusi. Jag är gränslöst nöjd över hur det blev!
 
/Inredarfisken

Jag klippte ett får och skördade en åker. Och så borstade jag håret.

För några veckor sedan var vi hos vår lärare Ellinor och klippte hennes får. Denna ull fick vi sedan karda och spinna.
Här är det garn jag spunnit på slända. Blotta 20g, så det blir inte mycket vettigt av det, men när jag spunnit mer kan det bli inslag i en väv, eller om jag tvinnar det till 2- eller 3-trådigt kan det stickas eller nålbindas med.


En av de första grejerna vi gjorde här på Textilkursen var att skörda lin och hampa, och vi har sedan fått bereda dessa (i hejdlöst anakronistisk ordning) fram till en liten provlapp av en väv. Stegen i denna process är:

1. Skörda från åkern och hänga upp på tork
2. Röta (antingen på land, i vatten eller i snö). Detta görs för att limämnet som binder samman fibrerna med veden ska lösas upp.
3. Bereda (bråka, skäkta och häckla). Denna process skiljer veden från fibrerna, finfördelar (kammar) fibrerna och skiljer blånorna (de kortare fibrerna) från tågorna (de längre fibrerna).
4. Spinna
5. Väva

Här följer lite bilder från dessa arbetsmoment:
    
Fr.v: 1. Nyskördad lin hänger på tork. 2. Lin och hampa fastbundet i lastpallar för vattenrötning i Ljusnan. 3. Lin utlagt för landrötning. 4. Lin och hampa uppställda på tork efter avslutad landrötning. 5. Skäktning (skiljer veden från fibrerna). 6. Häckling (finfördelning av fibrerna. Till höger syns även en tuss med blånor). 7. Dockor med lin och hampa, rötat på olika sätt. (Den stora högen med grått i mitten är landrötat lin, som jag tyckte var absolut bäst att arbeta med. Det ljusgula är orötat lin. De ljusare dockorna är snörötade.) 8. En figur som denna, med tre öglor, görs när man har haft en god skörd av lin eller hampa. 9. Vi spann garn av linblånor, och använde detta som inslag i en kypertväv med varp av köpt lintråd. Färgskiftningarna beror på de olika rötningarna. 10. I rubriken nämns något om mitt hår. Here it is. Jag tog urborstat hår som jag sparat och spann tråd av det. Den blev över förväntan, jag hade trott att det skulle vara för glatt och glida isär. 11. Denna hårtråd blev sedan till ett effektfullt inslag i väven, som dessutom vävdes i spetskypert vid ränderna med håret.
 
Att väva med hår var riktigt roligt och jag hoppas på att få mer hår från folk, så att jag kanske kan väva en väv med bara hår. Att ha hår i just denhär väven var egentligen ganska dumt, då den kommer få tjäna som handduk, och människohår är vattenavstötande. Men det kan det vara värt.
 
/Fisken, som borde blogga om ett flertal andra projekt.
 

Växtfärgning

Hallå där. Nu har jag börjat mitt andra år på Bäckedals folkhögskola, denhär gången på kursen Textil och kläder. Dock har jag haft för mycket kul att göra för att blogga av mig de saker vi har hunnit göra, så nu följer några inlägg tätt inpå varandra.

Vi har växtfärgat utomhus över eld, med växter från vår omgivning samt krapp och koschenill. Jag har prövat växtfärgning ett par gånger förr, men det är först nu jag kände att jag verkligen fick rutin på det. I processen ingick tvättning, betning, färgning och sköljning. Jag skulle så klart kunna redogöra för recept och sådant, men det finns gott om böcker med sådant och dessutom behöver man ändå få göra det för att det ska fastna. Däremot får man gärna fråga om det är något speciellt moment eller en färg man undrar över.


Här är de garner jag färgade: det ljusgula är andrabad på asplöv på vitt garn, det rosa är koschenill på vitt, det lila är mörkgrått garn som färgats i björkblad och sedan överfärgats med koschenill, det gröna är rödlöksskal och det orangea är tredjebad på krapp.

Det lär bli mer växtfärgning i mitt liv framöver! Jag har även för avsikt att försöka mig på att färga tyg.
 
/Fisk
 

Burgundisk dräkt - igen

Oj, så har visst sommaren gått utan att jag gjort ett enda blogginlägg. Lite pinsamt. Det är dock inte för att jag legat på latsidan, tvärtom har jag sytt hela sommaren istället för att jobba. Bland annat har jag tagit emot en och annan beställning, bland annat på en burgundisk 1400-talsklänning lik min egen (mer om denna här: http://alvochfisk.blogg.se/2010/february/burgundisk-1400-talsdrakt.html)


Här ses dräkten buren av Signe på medeltidsveckan. Jag bär bara skulden till klänningen; hatten, bältet och plastronen har hon själv ordnat med den äran.


Bild där kragen syns bättre:

Klänningen är sydd av leverpastejsfärgat/laxrosa/blekrosa bomullsatin, och kantningen är av vinröd sammet. Konstruktionen skiljer sig inte speciellt mycket alls från min egen, förutom ett fåtal små detaljer som att kragen är fodrad och att ärmkantningen bakåtvikt, och alltså även den fodrad på baksidan. Jag gjorde dessutom ärmarna aningen lösare än på min, efter egen erfarenhet av burgund med tajta och ärmar och efter att nyligen ha sytt på lite vidare ärmar på min egen.
På det hela taget tycker jag att det blev rätt bra, och tackar Signe för förtroendet. :)

Förutom denna dräkt har jag under sommaren bland annat sytt mig en 1400-talsklänning av enklare slag, gjort två 1700-talssnörliv, preliminärsytt ett par pösbyxor, snart sytt en kaftan, hetssytt en enkel kjol av oblekt linne och slängt ihop en manskjortel av supertunt brunt ylle. Några av dessa alster kommer sannolikt att dyka upp här på bloggen så snart jag lyckats ordna bra bilder på dem.
I övrigt kan intressant vara att jag om en knapp vecka återvänder till Bäckedal i Sveg, nu för att plugga textil i ett år. Det är ju coolt att kunna spinna och väva.

/Fisken



Keramik

Hejsan bloggen. Vad försummad du är. Insåg att det fanns en del coola projekt som inte nämnts här, typ som skidorna jag gjort. Det är bara för att du inte låter mig göra blankrader.

Kanske är bäst att jag gör sånahär istället? Ja, vi provar det.
För några veckor sedan hade vi en vecka keramikkurs. Nedan kommer en bild på grejerna när de är torkade men inte brända, en beskrivning av föremålen, hur de är gjorda och hur de klarade sig, och därefter en bild på de färdigbrända föremålen. Pedagogiskt och bra.
Fr.v. (och allmänt kaotiskt):
Stenåldersbägare, ringlad och med dekorationer. Blev inte tillräckligt bränd för att dricka ur, och på ena sidan har det släppt delar av ytskiktet. 
Oljelampa á la 1200-tal enligt maciejowskimodell, urgröpt och ringlad. Sprack i gropen opch kasserades.
Serveringsfat á la 1200-tal enligt maciejowskimodell, ringlad och med en liten fot applicerad. Sprack i gropen, och blev dessutom porös och bröts i ytterligare bitar när jag hanterade den efteråt. Kasserades.
Oljelampa i romersk 300-talsstil, tummad och med applicerat lock och handtag, dekorerad. Brändes inte i grop, utan skröjbrändes och brändes sedan under tunna. Därför blev det inga defekter p.g.a. bränningen.
Fallos, (present till Sätergläntans fallatorium), skulpterad. En liten bit av ollonet har släppt.
Liten skål, drejad. Bara en bit av kanten har släppt.
Kruka, ringlad. Klarade sig helt oskadd.
Liten burk, tummad och glättad, utan lock. Försvann i gropen.
Rund sak, tummad, verktyg för att göra keramikförål rundare. Inga defekter.
Två kakelplattor med stjälkmönster, det ena som fördjupning, det andra i relief. Båda sprack, en av bitarna hittades inte.
Frånvarande på denna bild men fullt synlig på den undre:
Kanna i tänkt att passa 1200-tal, ringlad med applicerat handtag och tummad dekoration. Också skröjad och bränd under tunna. Inga defekter.
Ni kan få en bild på mina kakelplattor innan de gick sönder också.
Tänkte alldeles strax skriva om hur vi gick till väga med bränningen, men det får bli ett separat inlägg.
/Fisken, som har ont i ryggen.

Brickband

Okejdå, Mattias, bara för att det är du!
Jag har vävt brickband. Det gick bra. Mönstret jag använde är detta: http://www.stringpage.com/tw/kivrim.png
Mörkblått, svart och ljusgrönt, 1,5 cm brett, 490 cm långt, 12 brickor.
Jag borde ha varit smart och haft en mörkblå kant länngst ut på den gröna sidan, så hade man sluppit att inslaget syns ibland. Vidare blev det en del misstag ibland, eftersom jag inte alltid lyckades backa på rätt sätt. Men jag är ändå ganska nöjd.
Jag har fått en beskrivning från Spångmurs på hur man väver helt utan mönster, markerade hål och dylikt. Jag ser mycket fram emot att väva enligt denna och förhoppningsvis få många aha-upplevelser.
/Fisken

Oseriöst hantverk

-Kom igen nu, Julia. Pärlplattor? Ska det föreställa hantverk, va? Barnsligt är vad det är!
-Men kul.
-Bah, säkert bara en ursäkt för att få visa upp din fula nuna lite mer i denhär bloggen. Du borde skärpa dig, sy något ambitiöst. Eller skaffa en kamera. En ordentlig jäkla systemkamera, och en vettig fondvägg också är du snäll.
-...I like trains.
-Oh shit, fuck, noooooooo! *splaff*
Jag ber om ursäkt för denna tramsiga dialog. Det går så jämrans utför med denhär bloggen. Kanske en dag startar jag en ny. En där man faktiskt kan ha luft mellan varje stycke, något som denna inte tillåter. Behöver dock en bra kamera, annars kommer den nya bli lika opretto som denna. Åh, förresten. Den som inte förstod tågreferensen har ju kollat för lite på asdfmovies och låten I like trains på youtube.
I helgen var det mustaschfest, och jag hade gjort min mustasch på pärlplatta.
Det är ju omöjligt att syssla med pärlplattor utan att bli pixelnostalgisk.
/Pixelfisk

Stenåldershantverk

De senaste veckorna har vi arbetat med ben, skiffer och annan sten. Dessa produkter har färdigställts:
Flöjt gjord av älgben, stenklubba samt pilspets och flåkniv av skiffer.
Skiffer är ett märkligt material. Väldigt lättarbetat (även om det tar en jämrans tid att sitta och slipa...), blir fantastiskt vackert när det är färdigt och är nästintill FULLKOMLIGT VÄRDELÖST. Det är omöjligt att få till en egg som är så värst mycket vassare än en matknivs, och de är hyfsat ömtåliga. Som pilspetsar och spjutspetsar kan man ju säkert göra skada, och som flåknivar är de oslagbara eftersom de inte lämnar flåskador, men som t.ex. knivar duger de i princip bara att bre smör med. Dessvärre är det ett kul material att jobba med...
Skifferskivor knackas loss med hjälp av kniv och slagsten, skivorna slipas med grovt sandpapper (eller en slät sten om man vill vara HK), formen sågas ut med flintaskärva, eggen slipas på sandpapper. Slutligen får man fram en riktigt snygg finish genom att gnida bivax över hela ytan, värma över eld tills det smälter och stryka ut med papper.
Limmet som fäster flåkniven vid handtaget är gjort av tallharts och bivax som smälts ihop. Den är även omvirad med bast, med lim utanpå.
Stenklubban är gjord av tre material: trä (en grenklyka), rakat renskinn och en sten av god kvalité (d.v.s. en sten som är rundad och slät, och därför inte går sönder i första taget). För att få stenen att sitta ordentligt fast i klykan måste man bulta in en fåra på den. Hårt. Jävla. Arbete.
(Glömde ta en bild av min sten innan jag slängde ihop klubban, så här är en bild på Stellas, eller om det är Lummis.) Som sagt, man tar en förbrukad flintbit (dvs en kärna som man inte kan slå loss fler bra eggar från) och bultar på. Det tar tid, det sliter på kroppen och är i allmänhet ganska drygt. När fåran är gjord passar man in stenen i handtaget, böjer över en av grenarna i klykan och fixar med uppblött renskinn. Resultatet är förvånansvärt stabilt, det går inte att rubba stenen där den sitter och klubban är riktigt skön att hantera.
Vad använder man stenklubban till då, kanske ni undrar? Det är helt enkelt en stenåldershammare. Ofta, t.ex. vid flintasmide, använde man stenar rakt upp och ner som slagverktyg, men med ett handtag på är den bättre att använda till uppgifter där man behöver använda kraft, t.ex. när man ska slå ner saker i marken, bryta sten och i vissa fall till smide i dess tidiga stadier.
Snipp snapp snut, så var sagan slut.
/Fisken, som överväger att slå ner någon med stenklubban och dra iväg dem i håret till min grotta.

Vävveckor

Ja, vävt har vi gjort. Till att börja med har jag vävt min första tygbit på varptyngd vävstol. Vi färgade hälften av varpen och inslaget i krapp.
Vi var fyra som satte upp väven och delade på den. Fördelaktigt nog hade vi  Lummi, som gick textil förra året, så efter visst krångel hade vi satt upp ett hundtandsmönster. Jag fick mig en lapp som är 25 cm bred och 35 cm lång.
Slutligen har det vävts brickband som aldrig förr. Lite nya knep, samt det underbara fenomenet möbelåtta har revolutionerat mitt brickvävande och tagit det till helt nya nivåer.
F.v.: Tömmönster i rött och blått, 1,5 cm brett, 181 cm långt, 12 brickor.
S-mönster i grönt och lila, 1,5 cm brett, 357 cm långt, 14 brickor.
Lingonmönster (från Brickvävning - Så in i Norden), 5,5 cm brett, 151 cm långt, 40 brickor.
Brickbandsvävning har aldrig varit roligare, och jag tar gärna emot beställningar på band.
Igår rundflådde jag en räv. ´Twas bloody fun. Dessvärre har jag ingen bild utav det hela. Däremot anser jag att ni är för dåliga på att ge mig era roadkills och andra döda saker jag kan flå och garva.
Vidare har jag börjat dreada lite. Jag är blott en novis, förstås, men är det någon som vill bli dreadad skulle jag kunna stå till tjänst.
Ja, det var nog allt jag hade att komma med för nu. Nu åker jag hem på sportlov och arrangerar lajvet Blodlust. Just det, jag har ju sytt en outfit till lajvet. Den får ni se när jag kommer hem tror jag.
/Fisken, som är glad för att det är vår.

Studentklänning, ett halvår i efterhand.

I somras tog jag studenten, kan ni tänka er! Jag sydde min egen studentklänning, men på studentdagen gick dragkedjan sönder, så i panik fick jag sy in mig i den. Nu, ett halvår senare, är dragkedjan äntligen isydd, och jag kände att jag borde visa upp saken för er!
Okejdå, eftersom ni tjatar så får ni väl en bild från studenten också.
Tackar Tom för att jag fick låna hans fina kommunisthatt att ha istället för studentmössa. :)
Annars då?
/Fisken

Vantar, förlimning och väst.

Lå där.
Som sagt användes veckan till att sy vantar.
Jag kallar dem Tortillavantarna, eftersom fåskinnet Lucy som sagt hade loppbett och därför är fläckig. Fettgarvat fåskinn på insidan, sälgbarksgarvat rennskinn på utsidan, passpoal av fettgarvat fårskinn. Denna sorts vante kallas skalvante och har inget foder. Istället använder man ullvantar under. Detta har fördelen att när vantarna blivit blöta, så som skinnvantar plägar bli, kan man byta de inre vantarna mot ett par torra. När skalvantarna väl är blöta släpper de nämligen inte igenom mer fukt, och man håller sig torr och varm om händerna.
Vidare har jag provat på att förlimma fårskinn. När man förlimmar hettar man upp skinnet så att det blir hårt, hårt nog att få i princip lite vilken form som helst och behålla denna så länge det inte blöts ner för länge.
Processen är som följer: Ett fårskinn avhårades i kalk och skrapades. Skinnet veks dubbelt så att det skulle bli narv på både insidan och utsidan. Detta är inte det minsta nödvändigt, men ger en vackrare yta och gör att man inte behöver vara lika noggrann med skrapningen. Man skär ut skinnet så att det passar på formen man använder, i mitt fall en liten plastskål, och gör hål runt kanten. Man snör ihop skinnet runt formen och sänker sedan ner det i 75-85-gradigt vatten en stund. Det bör räcka med fem, tio minuter, men vill man vara säker på att det förlimmas ordentligt kan man låta det vara i upp till tjugo minuter. Sedan låter man det torka, och det är här det blir en aning lurigt. Det är nämligen dumt att ta loss från formen för tidigt, då kan ditt förlimmade kärl förlora formen. Samtidigt får den inte sitta för länge, för då blir den svår att få loss från formen och kan (som min) bli skadad.
Slutligen har jag en riktigt dålig bild på en väst jag nyss sytt klart, tänkt till fantasyroller. Till mitt försvar kan jag enbart säga att den sitter bättre på mig än på Beata...
...samt att den har rätt tjusiga broderier längs nederkanten!
Ni minns dendär tjusiga burgundiska dräkten jag sydde för länge sedan? Tja, när jag skulle ha päls till att kanta den med köpte jag ju två päljackor som jag brutal styckade. Fodret i den ena av dessa hade denna snygga broderikant, och fick sedemera bli en väst. Jag har alltså inte gjort så mycket arbete att tala om, bara sprättat, sytt in, fållat och slängt dit lite hyskor och hakar. Jag vet dock inte riktigt vilka kläder som skulle passa till, så förslag uppskattas.
Over and out
/Fisk

RSS 2.0