Alv och Fisk

Flöjt gjord av älgben, stenklubba samt pilspets och flåkniv av skiffer.

Skiffer är ett märkligt material. Väldigt lättarbetat (även om det tar en jämrans tid att sitta och slipa...), blir fantastiskt vackert när det är färdigt och är nästintill FULLKOMLIGT VÄRDELÖST. Det är omöjligt att få till en egg som är så värst mycket vassare än en matknivs, och de är hyfsat ömtåliga. Som pilspetsar och spjutspetsar kan man ju säkert göra skada, och som flåknivar är de oslagbara eftersom de inte lämnar flåskador, men som t.ex. knivar duger de i princip bara att bre smör med. Dessvärre är det ett kul material att jobba med...

Skifferskivor knackas loss med hjälp av kniv och slagsten, skivorna slipas med grovt sandpapper (eller en slät sten om man vill vara HK), formen sågas ut med flintaskärva, eggen slipas på sandpapper. Slutligen får man fram en riktigt snygg finish genom att gnida bivax över hela ytan, värma över eld tills det smälter och stryka ut med papper.

Limmet som fäster flåkniven vid handtaget är gjort av tallharts och bivax som smälts ihop. Den är även omvirad med bast, med lim utanpå.

Stenklubban är gjord av tre material: trä (en grenklyka), rakat renskinn och en sten av god kvalité (d.v.s. en sten som är rundad och slät, och därför inte går sönder i första taget). För att få stenen att sitta ordentligt fast i klykan måste man bulta in en fåra på den. Hårt. Jävla. Arbete.

(Glömde ta en bild av min sten innan jag slängde ihop klubban, så här är en bild på Stellas, eller om det är Lummis.) Som sagt, man tar en förbrukad flintbit (dvs en kärna som man inte kan slå loss fler bra eggar från) och bultar på. Det tar tid, det sliter på kroppen och är i allmänhet ganska drygt. När fåran är gjord passar man in stenen i handtaget, böjer över en av grenarna i klykan och fixar med uppblött renskinn. Resultatet är förvånansvärt stabilt, det går inte att rubba stenen där den sitter och klubban är riktigt skön att hantera.

Vad använder man stenklubban till då, kanske ni undrar? Det är helt enkelt en stenåldershammare. Ofta, t.ex. vid flintasmide, använde man stenar rakt upp och ner som slagverktyg, men med ett handtag på är den bättre att använda till uppgifter där man behöver använda kraft, t.ex. när man ska slå ner saker i marken, bryta sten och i vissa fall till smide i dess tidiga stadier.

Snipp snapp snut, så var sagan slut.

/Fisken, som överväger att slå ner någon med stenklubban och dra iväg dem i håret till min grotta.

Vi var fyra som satte upp väven och delade på den. Fördelaktigt nog hade vi  Lummi, som gick textil förra året, så efter visst krångel hade vi satt upp ett hundtandsmönster. Jag fick mig en lapp som är 25 cm bred och 35 cm lång.

Slutligen har det vävts brickband som aldrig förr. Lite nya knep, samt det underbara fenomenet möbelåtta har revolutionerat mitt brickvävande och tagit det till helt nya nivåer.

F.v.: Tömmönster i rött och blått, 1,5 cm brett, 181 cm långt, 12 brickor.

S-mönster i grönt och lila, 1,5 cm brett, 357 cm långt, 14 brickor.

Lingonmönster (från Brickvävning - Så in i Norden), 5,5 cm brett, 151 cm långt, 40 brickor.

Brickbandsvävning har aldrig varit roligare, och jag tar gärna emot beställningar på band.

Igår rundflådde jag en räv. ´Twas bloody fun. Dessvärre har jag ingen bild utav det hela. Däremot anser jag att ni är för dåliga på att ge mig era roadkills och andra döda saker jag kan flå och garva.

Vidare har jag börjat dreada lite. Jag är blott en novis, förstås, men är det någon som vill bli dreadad skulle jag kunna stå till tjänst.

Ja, det var nog allt jag hade att komma med för nu. Nu åker jag hem på sportlov och arrangerar lajvet Blodlust. Just det, jag har ju sytt en outfit till lajvet. Den får ni se när jag kommer hem tror jag.

/Fisken, som är glad för att det är vår.