Alvdräkt, 1100-tal och tankar runt hängselkjol.
Det var en gång en alv och en fisk som var dåliga på att uppdatera. Alven var sämst. Kom på att det ju finns en massa småsaker som jag och Tom inte har gjort inlägg om. Småsaker som två hela lajvutsyrslar och sånt. Det tänkte jag ta itu med nu.
I maj var jag och Tom på Domen över Hjorvard, ett vikinga-/fantasylajv. Han spelade alv och jag en mänsklig knalle. Såhär ser hans dräkt ut:
Visst borde han sluta vara så odödligt snygg?
Dräkten hjälptes vi åt med och består nästan helt av secondhandfynd. Kjorteln är av blått polyesterish siden, figursydd, med liten ståkrage, knäppt med hyskor och hakar i tenn och så med en liten halsduk under av samma tyg för att dölja hans tatuering. På benen har han fotlösa hosor av vad jag tror är grågrönt mollskinn.
Min egen dräkt är tänkt att föreställa 1100-tal och består av linneunderkjortel (syns inte på bilden), grå figurnära yllekjortel, ljusgrön överkjortel och orange kraghätta som numera även har linnefoder.
Sedan har vi detdär med vikingatiden. Jag sydde mig en hängselkjol och och sjal till Foteviken. Och köpte en massa bling. Bilden jag har är ganska so-so, men håll till godo tills jag plåtat nya. Tyvärr har jag inte tillräckligt långt hår för att slå knut på det.
Angående denna hängselkjol så har jag valt att inte göra den helt konventionell. Som den observanta iakttagaren säkert noterar att min hängselkjol inte slutar i vadhöjd som den gör på de flesta reenactors, tvärt om är den lång och har dessutom har den släp. Det finns nämligen inga belägg för att hängselkjolarna har varit så korta, varken i fynd eller på bilder (det är alltså bara reenactare som gissat sig till denna konstruktion baserat på vad som är praktiskt och snyggt och sedan blivit lite anala och trångsynta.) Vad det däremot FINNS belägg för, på samtida avbildningar (bildstenar, figuriner och "guldgubbar") är släp. Detta är sjukt vanligt förekommande, så vanligt att det förvånar mig att inte fler har skapat dräkter med släp. Nedan bild på avbildningar där fyra av fem har släp.
Saken är ju dock att dessa släp ser ut att vara applicerade baktill på något sätt, mer som en mantel eller turnyr än en hel klänning. Jag funderade och diskuterade en hel del runt dessa släp med bekanta och kom fram till olika förslag på hur dräkten skulle kunna ha sett ut. Bland annat diskuterades Annika Larssons teori, på bilden nedan, som är betydligt mer lik siluetten på damerna ovan än den vanliga reenactardräkten. Dessvärre är hennes dräkt enligt mitt tycke hejdlöst ful (något som egentligen inte borde påverka mig. Det gör det ändå.)
Annika Larsson i sin dräkt
Den allmänt vedertagna modellen av vikingadräkt
Jag fann mig alltså i ett dilemma. Å ena sidan lite alternativ på dräkt som vore fula med korrektare, å andra sidan en dräkt som är allmänt accepterad, snygg men okorrekt enligt min ringa mening. Alltså kompromissade jag och gjorde en snygg, vanlig hängselkjol fast lång med släp.
Jag kommer att fortsätta jobba med en mer korrekt tolkning, men ska ju helst tugga i mig avhandlingar om en massa gravfynd först så att jag har fynd att understödja mina teorier med och inte bara avbildningar. I dräkten ingår, förutom hängselkjolen, en blålila figurnära (bröstmosande) kjortel med egenvävda gröngrå brickband, en röd sjal, spännbucklor, två pärlrader (jag ville ha fler och hade pärlor nog till fyra, men tydligen finns förekommer inte mer än två i Birkagravarna så det fick bli så), nålhus, sax, örslev, nycklar, ett hängsmycke baserat på ett fynd från Lekkimäki, en fingerring och ett armband (som visserligen inte syns pga de långa ärmarna så det är en ganska meningslös attiralj.
Vad som pågår i övrigt är att jag tar på mig beställningsjobb i sommar. Har sytt fem klänningar till min mamma och håller på med två överplagg, och ska sy en 1100-talsklänning till en bekant. Är det så att du läst ända hit och skulle vara sugen på att få något uppsytt kan du ju höra av dig så kan vi diskutera saken!
Fiskig kärlek
/Fisken
