Cotehardie!
Nu äntligen har jag fått bra bilder av min cotehardie. Den är fortfarande inte helt färdig, egentligen ska den ha knappar hela vägen ner till fötterna, men jag vill ändå ha upp en bild på den, för fin är den redan nu.
De fula vecken vid slutet av knäppningen är bara för att jag tilfälligt blev tvungen att sy ihop klänningen framtill för att kunna använda den. Bilderna är tagna vid Söderköpings kyrka under Söderköpings gästabud av Madde. Stort tack!
Den är sydd av fyra meter kostymylle från Saxylle, köpt under deras rea, så jag tror jag gett totalt... 200? för den här klänningen. Att det sedan känns ganska äckligt jämfört med vanligt ylle kan jag tåla, jag ville ha ett billigt sunktyg till min första cotte.
Som mönster har jag använt en toile som Madde hjälpte mig att göra, med ett flertal smala kilar. Den är även klädd med linne i livet och nedre delen av ärmarna, dels för att den är så tight att jag inte kan ha underklänning och dels för att yllet inte ska töja sig för mycket.
Knapparna på ärmarna är samma färg som ärmen, och knapparna fram är röda och ligger på den röda sidan. Uppdatering om hur många det är totalt kommer när cotten är helt klar. De är gjorda som så att jag har tagit en cirkel (lite än ett värmeljus i detta fallet, men det beror helt på hur tjockt tyg man har och hur stora knapparna ska vara), sedan sytt en cirkel en bit in (i dethär fallet typ en centimeter in från kanten, men det beror återigen på tygets grovlek) med tråckelstygn, dragit ihop cirkeln en bit, stoppat in sömsmånen (tyget utanför cirkeln), inuti och dragit ihop helt. Sedan gör man stygn kors och tvärs över öppningen för att den inte ska öppnas och för att knappen ska bli fin och rund. Sedan lämnar man en bit tråd kvar som man kan använda direkt till att fästa i plagget.
Det var allt jag hade att komma med denna gång.
Fiskliga hälsningar
De fula vecken vid slutet av knäppningen är bara för att jag tilfälligt blev tvungen att sy ihop klänningen framtill för att kunna använda den. Bilderna är tagna vid Söderköpings kyrka under Söderköpings gästabud av Madde. Stort tack!
Den är sydd av fyra meter kostymylle från Saxylle, köpt under deras rea, så jag tror jag gett totalt... 200? för den här klänningen. Att det sedan känns ganska äckligt jämfört med vanligt ylle kan jag tåla, jag ville ha ett billigt sunktyg till min första cotte.
Som mönster har jag använt en toile som Madde hjälpte mig att göra, med ett flertal smala kilar. Den är även klädd med linne i livet och nedre delen av ärmarna, dels för att den är så tight att jag inte kan ha underklänning och dels för att yllet inte ska töja sig för mycket.
Knapparna på ärmarna är samma färg som ärmen, och knapparna fram är röda och ligger på den röda sidan. Uppdatering om hur många det är totalt kommer när cotten är helt klar. De är gjorda som så att jag har tagit en cirkel (lite än ett värmeljus i detta fallet, men det beror helt på hur tjockt tyg man har och hur stora knapparna ska vara), sedan sytt en cirkel en bit in (i dethär fallet typ en centimeter in från kanten, men det beror återigen på tygets grovlek) med tråckelstygn, dragit ihop cirkeln en bit, stoppat in sömsmånen (tyget utanför cirkeln), inuti och dragit ihop helt. Sedan gör man stygn kors och tvärs över öppningen för att den inte ska öppnas och för att knappen ska bli fin och rund. Sedan lämnar man en bit tråd kvar som man kan använda direkt till att fästa i plagget.
Det var allt jag hade att komma med denna gång.
Fiskliga hälsningar
Neokjolar (och introduktion av Beata)
17-19:e september ska jag iväg på steampunklajvet Neo Vapori som zigenaraktigt folkslag, och har för den sakens skull sytt mig två kjolar. Tanken är egentligen att det skulle ha blivit mycket fler, men det har helt enkelt inte hunnits med.
Kjolarna visas för övrigt på min nya provdocka Beata, som jag inskaffade på en second hand för 215 kr. Hon har ganska exakt mina mått, är mycket nöjd över det. Däremot är hennes yttertyg ganska sunkigt, så jag planerar att framöver klä om henne. Svart och fin ska hon bli tror jag.
Detta är den första kjolen jag sydde. Den är sydd i ett gammalt gardintyg av bomull från second hand och har väl ungefär 5 meter i vidd. Den är sydd efter en 1700-talsprincip, med ett bakre stycke som knyts ihop med ett band framtill, och ett rämre stycke som knyts ihop baktill. Såhär:
Idén fick jag från denna utmärkta sida: http://www.marquise.de/en/1700/howto/frauen/18anziehen.shtml
Nästa kjol sydde jag av ett tyg, troligen någon ullblandning, som jag hittade på second hand. Eftersom jag var lite lat sydde jag den med en simpel dragsko i midjan, en metod som Hanna (som jag ska till Neo med) lovat fungerade alldeles utmärkt. Dock var hennes tyg sannolikt mycket tunnare än mitt, för detta blev en ganska ledsen kjol:
Den bubblar ut så fult från höften. Men den funkar utmärkt att ha under den blåvita eller med krinolin under:
Krinolinen har jag förresten inte visat, jag har nämligen sytt en ny. Samma modell, men några ganska viktiga förbättringar. Den fästs annorlunda, den är av stadigare tyg och den spänns ut av gardinvajer (går att köpa på Claes Ohlsson för en billig peng) som håller formen bra men ändå är mjukt och böjligt så att den faller fint när man sitter.
Det blev en hel massa bilder idag, ni får ursäkta mig. Det finns risk att det även kommer upp bilder på mig i hela kläduppsättningen som jag ska ha på lajvet. Fasa! Detta var dock allt för nu.
Simma lungt!
/Fisk
Kjolarna visas för övrigt på min nya provdocka Beata, som jag inskaffade på en second hand för 215 kr. Hon har ganska exakt mina mått, är mycket nöjd över det. Däremot är hennes yttertyg ganska sunkigt, så jag planerar att framöver klä om henne. Svart och fin ska hon bli tror jag.
Detta är den första kjolen jag sydde. Den är sydd i ett gammalt gardintyg av bomull från second hand och har väl ungefär 5 meter i vidd. Den är sydd efter en 1700-talsprincip, med ett bakre stycke som knyts ihop med ett band framtill, och ett rämre stycke som knyts ihop baktill. Såhär:
Idén fick jag från denna utmärkta sida: http://www.marquise.de/en/1700/howto/frauen/18anziehen.shtml
Nästa kjol sydde jag av ett tyg, troligen någon ullblandning, som jag hittade på second hand. Eftersom jag var lite lat sydde jag den med en simpel dragsko i midjan, en metod som Hanna (som jag ska till Neo med) lovat fungerade alldeles utmärkt. Dock var hennes tyg sannolikt mycket tunnare än mitt, för detta blev en ganska ledsen kjol:
Den bubblar ut så fult från höften. Men den funkar utmärkt att ha under den blåvita eller med krinolin under:
Krinolinen har jag förresten inte visat, jag har nämligen sytt en ny. Samma modell, men några ganska viktiga förbättringar. Den fästs annorlunda, den är av stadigare tyg och den spänns ut av gardinvajer (går att köpa på Claes Ohlsson för en billig peng) som håller formen bra men ändå är mjukt och böjligt så att den faller fint när man sitter.
Det blev en hel massa bilder idag, ni får ursäkta mig. Det finns risk att det även kommer upp bilder på mig i hela kläduppsättningen som jag ska ha på lajvet. Fasa! Detta var dock allt för nu.
Simma lungt!
/Fisk
Brickbandsvävarfisken har återvänt!
För nästan exakt ett år sedan fick jag idén att börja väva brickband. Med kartongbrickor (nej, använd det inte, det är vidrigt), denhär beskrivningen http://spangmurs.se/Bilderbok.pdf , gott mod och hög moral satte jag igång. Jag började med att öva på ett band med 12 brickor och bomullsgarn. Jag flummade och experimenterade, det gick utmärkt. Här är exempel:
Med detta relativt lyckade experimenterande bakom mig kände jag mig mogen för ett band av ullgarn. Även detta gick hyfsat bra. Visserligen gick garnet väldigt ofta av, och det gick inte att tova ihop som man brukar kunna göra med de flesta ullgarn. Men med tjockskallig envishet limmade jag ihop garnändarna och lyckades få ihop ett band som numera pryder halsringningen och ärmarna på min lila 1100-talskjortel. Såhär såg det ut:
Men sedan steg mig nog framgångarna lite åt huvudet. Jag drog igång ett band som var mer än dubbelt så långt som de föregående, bredare och med tunnare ullgarn. Gång på gång gick trådarna av tills jag helt enkelt tjurigt gav upp. Sedan dess har vävandet legat på is och känts lätt ångestframkallande att tänka på, samtidigt som jag lovat mig själv att börja igen. Så, när jag var på Visingsö i augusti och hittade folk som sålde brickbandsbrickor för 100kr/10st, slog jag till och köpte 20 st. Nu var det dags! Och idag var jag hemma hos Madde och hade kombinerade min egen nystart med att lära henne hur man gjorde. Framgången var ett faktum! Nog för att det krånglade bara en aning här och där, men vi vävde oss varsitt band! Jag körde även denna gång på bomullsgarn, eftersom det är så underbart enkelt att arbeta med, det går inte av och det glider lätt, och för att jag ändå ville göra bandet för att öva upp tekniken lite igen, inte för att använda. Såhär blev det:
Dessvärre var jag lite korkad när jag valde färger, men det var för att de garn jag haft med mig hemifrån inte räckte så jag lånade några på måfå av Madde. Som synes krävs viss ansträngning för att urskilja mönstret. Men det gör ju inget på ett övningsband.
Härnäst ska jag väva ett band av silkesgarn, som jag på förhand misstänker är helt underbart att arbeta med.
Simma lugnt!
Btw, här lyder en redogörelse för månadens misstag. På Visningsö träffade jag en Alex som jag blev vän med, och han kom med ett helt underbart citat. När jag kom hem hittade jag Alex på Facebook, addade och skrev citatet till honom, nämligen: "Du kan smörja in mig i honung och kalla mig Farbror Fisk!" Det var först efteråt jag insåg att det inte var rätt Alex jag skrev till... Tja, jag höjde iaf randomhalten i någons liv får jag anta!
Med detta relativt lyckade experimenterande bakom mig kände jag mig mogen för ett band av ullgarn. Även detta gick hyfsat bra. Visserligen gick garnet väldigt ofta av, och det gick inte att tova ihop som man brukar kunna göra med de flesta ullgarn. Men med tjockskallig envishet limmade jag ihop garnändarna och lyckades få ihop ett band som numera pryder halsringningen och ärmarna på min lila 1100-talskjortel. Såhär såg det ut:
Men sedan steg mig nog framgångarna lite åt huvudet. Jag drog igång ett band som var mer än dubbelt så långt som de föregående, bredare och med tunnare ullgarn. Gång på gång gick trådarna av tills jag helt enkelt tjurigt gav upp. Sedan dess har vävandet legat på is och känts lätt ångestframkallande att tänka på, samtidigt som jag lovat mig själv att börja igen. Så, när jag var på Visingsö i augusti och hittade folk som sålde brickbandsbrickor för 100kr/10st, slog jag till och köpte 20 st. Nu var det dags! Och idag var jag hemma hos Madde och hade kombinerade min egen nystart med att lära henne hur man gjorde. Framgången var ett faktum! Nog för att det krånglade bara en aning här och där, men vi vävde oss varsitt band! Jag körde även denna gång på bomullsgarn, eftersom det är så underbart enkelt att arbeta med, det går inte av och det glider lätt, och för att jag ändå ville göra bandet för att öva upp tekniken lite igen, inte för att använda. Såhär blev det:
Dessvärre var jag lite korkad när jag valde färger, men det var för att de garn jag haft med mig hemifrån inte räckte så jag lånade några på måfå av Madde. Som synes krävs viss ansträngning för att urskilja mönstret. Men det gör ju inget på ett övningsband.
Härnäst ska jag väva ett band av silkesgarn, som jag på förhand misstänker är helt underbart att arbeta med.
Simma lugnt!
Btw, här lyder en redogörelse för månadens misstag. På Visningsö träffade jag en Alex som jag blev vän med, och han kom med ett helt underbart citat. När jag kom hem hittade jag Alex på Facebook, addade och skrev citatet till honom, nämligen: "Du kan smörja in mig i honung och kalla mig Farbror Fisk!" Det var först efteråt jag insåg att det inte var rätt Alex jag skrev till... Tja, jag höjde iaf randomhalten i någons liv får jag anta!
