Mejeriprodukter och en slynggaffel
I början av veckan ägnade vi oss åt att göra diverse mejeriprodukter av ungefär 15 liter opastöriserad, oseparerad komjölk. Jag kommer inte att lägga upp några recept, delvis pga att mjölk är en känslig råvara och man bör lära sig att hantera den tillsammans med någon som kan. Denna känslighet gäller dock främst produkter som ska ha lång hållbarhet, och vill man ha ett recept är det hur som helst bara att fråga (glöm inte att bifoga mailadress).
Nu ska vi se hur jag ska redovisa vårt tillväggagångssätt så att det blir någorlunda tydligt...
Vi började som sagt med sisådär 15 liter opastöriserad, oseparerad mjölk, dvs mjölk more or less så som den kommer ifrån kon. Vi började med att skumma av mjölken, dvs skopa av den feta mjölken som flutit upp. Denna feta mjölk är allmänt känd som grädde och den magrare mjölken som blev kvar kallas, åtminstone i de trakter där vår lärare vistats, för blåmjölk.
Det första vi började göra, med det mesta av mjölken och en del av grädden, var ostkaka av den typ som är traditionell i Hälsingland. Man tillsätter löpe till mjölken och låter den löpna ihop, precis som när man gör ost, men tillsätter även lite mjöl. Av massan till ostkakan tog vi även en bit och gjorde en liten bit stekost, en ost som inte hade varit speciellt hållbar men som var hejdlöst god att steka (påminde en del om haloumi).
Efter att massan tagits ur sitt kärl och blivit ost och ostkaka återstod ungefär 4 l vassle. Denna kokade vi så att den blev messmör. Dessutom skummade vi av vasslen medans den kokade och la det vi skummade av i ett kärl. Det man då får kallas för pank och kan bres på macka. Man kan även lägga det i en glesvävd duk, pressa det och torka det för att få pankhugge, som skivas och läggs på macka.
Slutligen kärnade vi de återstående 3 l grädde till smör. Egentligen ska grädden få stå och bli lite sur, men då vi inte hade tid med det hällde vi istället i en burk creme fraiche, vilket går precis lika bra. När smöret så har blivit hårt får man även kärnmjölk, underbart gott och läskande!
På bilden: I plastbyttan högst upp smör, i aluminiumformen till höger messmör (brukar vara brunare), på det blå fatet stekost, i den lilla metallbyttan pank, i kastrullen rårörda blåbär (har inget med mejeri att göra, men gott) och i den stora formen ostkaka, som skivats och stoppats i ugnen med grädde på. Kärnmjölken kom tyvärr inte med på bild.
Detta var alltså de mejeriprodukter vi fick ut, och inget gick till spillo. Den vassle som vi inte använde till att koka messmör hade vi i pannkakor, det går precis lika bra som mjölk.
Som sagt, är du intresserad av ett recept så kommentera och fråga!
Sedan vill jag även berätta att jag slängde ihop en slynggaffel igårkväll. Den blev lite skev, men jag tycker ganska bra om den ändå.
//Fisk
Kokgrop och ytterligare bennålar
Hittils har två av två tackat ja till inlägg om överlevnad och dylikt som jag lär mig på Bäckedal, så idag tänker jag beskriva hur man tillagar fisk i kokgrop. Du behöver:
- en fisk
- växter att smaksätta med. Vi använde enris och rölleka.
- ca 20 knytnävsstora stenar
- ett ganska så stort stycke björknäver
- spade
- elddon och ved
Lägg nävern i blöt i god tid innan.
Gör upp elden, och lägg stenarna tätt intill den. Eller så lägger man stenarna under och gör eld ovanpå. Man kan göra eld nere i sin grop, men enligt erfarenhet är det osmidigare och enbart att föredra om man vill ha en riktigt varm grop. Stenarna ska ligga i elden i ungefär en timme. Stenarna kan spricka om de är av dålig kvalité. Men å andra sidan kan man använda dem till att bygga ett skrävhus då!
Därefter gräver man sin grop, den bör vara ungefär två fot i diameter och ungefär en halvmeter djup. Vikigt är att locket, dvs den gräsklädda ytan, tas av i ett stycke, denna ska nämligen användas för att stänga gropen och se till att inte syre kommer ner.
Ta ut inälvorna ur fisken, och lägg in kryddgrönt istället. Därefter gör man ett paket av nävern, som nu bör vara så pass uppfuktad att man kan ha den rena insidan innåt, mot fisken. Viktigt är att paketet är tätt, så i hörnen kan man med fördel täta med t.ex. vitmossa. Paketet binds ihop med vidjor, dvs björksly som vridits runt sin egen axel för att bli flexibel. Nedan synes vårt föga estetiskt tilltalande, men väl fungerande, näverpaket:
När stenarna har värmts upp i elden en timme är det dags att lägga dem i gropen, och nu kan det vara bra att vara två. En lyfter upp ett gäng stenar med spaden från elden, och den andra kan peta bort kolbitar från spaden med en pinne innan man slänger ner stenarna i gropen. Kolen får inte följa med ner eftersom den då riskerar att få det att börja brinna i gropen. Släng ner 10-15 stenar i gropen och täck över dessa med fuktigt gräs, lövruskor, mossa eller liknande, och lägg på növerpaketet. Lägg på ett nytt lager gräs eller dylikt och resten av stenarna. Slutligen stängs gropen med locket, med den grästäckta sidan NERÅT. Tryck till så att gropen blir tät, och täta vid behov. Ingen rök ska kunna tränga upp runt lockets kanter. Nedan en pedagogisk bild:
Vi lät vår öring ligga i 40 minuter, och den blev tämligen perfekt, men det beror ju givetvis på hur stor fisk man har. Bättre en aning för länge än för kort tid. Givetvis kan även andra saker tillagas, dock bör de inte vara för stora, för då hinner de inte bli ordentligt tillagade innan stenarna svalnar. Påpekas kan att gränsaker som tillagas på dethär sättet behåller mycket av de vitaminer och braigheter som försvinner om man kokar dem.
Bon appetit!
Och så vill jag ju visa bennålen och nålbindningsnålen jag färdigställt idag.
Disclaimer: Jag har inte gjort säkerhetsdosan själv. Jag är däremot hejdlöst stolt över den lilla nålen, pga det lilla söta hålet. Vi hade ingen borr som var liten nog, så jag satt med en kniv jag vet inte hur länge och rispade. Kanhända kommer den att bli ännu smalare, vi får se när jag provat att sy i ylle med den.
Ben är ett roligt material att jobba i. Visserligen är det lite hårdare än vad som är riktigt kul, men annars är det härligt att forma. Dessutom är det gratis om man bara känner någon som jagar eller slaktar och är beredd att såga ut sina benbitar själv.
Puss!
/Frisören Sören (didn't see that one coming, eh?)
Ny skola samt redskap av ben
För det första ska jag berätta att jag denna veckan har börjat den ettåriga kursen Människa - Natur - Teknik på Bäckedals folkhögskola i Härjedalen. Mer om denna står att läsa här: http://backedal.se/artikel/l%C3%A5nga-kurser/forntida-hantverk-m%C3%A4nniska-natur-teknik Jag valde denna kurs för att få en mångsidig hantverksutbildning, men på köpet får jag en hel del överlevnad och livsteknik, vilket jag tror kommer vara väldigt utvecklande för mig. Under den gångna veckan har vi:
- gjort upp eld med eldstål, flinta och fnöske.
- samlat och rensat björkrötter
- tillagat fisk i kokgrop
- gjort eld med hjälp av material från blöt skog
- tillverkat nålbindningsnålar och sylar av ben
Nu har jag faktiskt en fråga till er som läser på denhär bloggen då och då. Hantverksföremålen jag framställer kommer jag ju att lägga upp på bloggen, som nålen och sylen nedan, det kommer ni helt enkelt inte undan. Men skulle ni vara intresserade av att även se ett och annat inlägg även om andra saker, saker i stil med kokgropen? Möjligen kommer det komma ett och annat inlägg om det bara för mitt eget höga nöjes skull, men här får ni chansen att säga er mening om saken!
Hur som haver. Idag fick vi benflisor av älgben att tillverka nålbindningsnål och syl av. Redskapen vi använde var kniv (flintaskärva om man ville vara hardkurr), medeltida borr och sandpapper (skrovlig sten för hardkurrare). Till sylen kunde man även göra ett handtag av trä. Resultat:
(Borde haft en bild på styckena jag arbetade med, men det tänkte jag inte på förrän efteråt.) Nålen är ganska ful, och påminner dessutom väldigt mycket om nålen jag redan har, dvs är allmänt bred och otymplig. Jag tänkte börja på en ny imorgon, efter att jag gjort klart synålen jag började på idag. Sylen är inte värst snygg men bekväm och effektiv.
Det var allt för idag, glöm nu inte att ge din åsikt i frågan ovan!
/Fisken Thorsten
Brickband igen!
Dendär Madde är bra, hon får mig nämligen att väva band för att hon ska lära sig. Och denhär gången gick det riktigt bra trots att jag vävde med ullgarn. Resultatet (framsida och baksida):
Jag använde en 160 cm lång varp och fick ut 107 cm användbart band, dvs troligen tillräckligt för att gå runt ärmslut och halsringning. Inslaget var samma gröna som längs kanten, och detta syns ju till min förtret i mönstret. Dock är det bara att låtsas att det var meningen så går det bra.
Detta band ska jag för övrigt inte behålla själv, utan ge till en bekant som jag har varit skyldig ett brickband i typ ett och ett halvt år men haft alltför mycket brickbandsrelaterad ångest för att framställa.
Brickband har aldrig känts såhär kul, förhoppningsvis blir det fler, längre och mer avancerade band framöver! :)
Buss och kran era fiskbarn!
/Fiskeen
