Brickbandsvävarfisken har återvänt!

För nästan exakt ett år sedan fick jag idén att börja väva brickband. Med kartongbrickor (nej, använd det inte, det är vidrigt), denhär beskrivningen http://spangmurs.se/Bilderbok.pdf , gott mod och hög moral satte jag igång. Jag började med att öva på ett band med 12 brickor och bomullsgarn. Jag flummade och experimenterade, det gick utmärkt. Här är exempel:


Med detta relativt lyckade experimenterande bakom mig kände jag mig mogen för ett band av ullgarn. Även detta gick hyfsat bra. Visserligen gick garnet väldigt ofta av, och det gick inte att tova ihop som man brukar kunna göra med de flesta ullgarn. Men med tjockskallig envishet limmade jag ihop garnändarna och lyckades få ihop ett band som numera pryder halsringningen och ärmarna på min lila 1100-talskjortel. Såhär såg det ut:

Men sedan steg mig nog framgångarna lite åt huvudet. Jag drog igång ett band som var mer än dubbelt så långt som de föregående, bredare och med tunnare ullgarn. Gång på gång gick trådarna av tills jag helt enkelt tjurigt gav upp. Sedan dess har vävandet legat på is och känts lätt ångestframkallande att tänka på, samtidigt som jag lovat mig själv att börja igen. Så, när jag var på Visingsö i augusti och hittade folk som sålde brickbandsbrickor för 100kr/10st, slog jag till och köpte 20 st. Nu var det dags! Och idag var jag hemma hos Madde och hade kombinerade min egen nystart med att lära henne hur man gjorde. Framgången var ett faktum! Nog för att det krånglade bara en aning här och där, men vi vävde oss varsitt band! Jag körde även denna gång på bomullsgarn, eftersom det är så underbart enkelt att arbeta med, det går inte av och det glider lätt, och för att jag ändå ville göra bandet för att öva upp tekniken lite igen, inte för att använda. Såhär blev det:


Dessvärre var jag lite korkad när jag valde färger, men det var för att de garn jag haft med mig hemifrån inte räckte så jag lånade några på måfå av Madde. Som synes krävs viss ansträngning för att urskilja mönstret. Men det gör ju inget på ett övningsband.
Härnäst ska jag väva ett band av silkesgarn, som jag på förhand misstänker är helt underbart att arbeta med.

Simma lugnt!




Btw, här lyder en redogörelse för månadens misstag. På Visningsö träffade jag en Alex som jag blev vän med, och han kom med ett helt underbart citat. När jag kom hem hittade jag Alex på Facebook, addade och skrev citatet till honom, nämligen: "Du kan smörja in mig i honung och kalla mig Farbror Fisk!" Det var först efteråt jag insåg att det inte var rätt Alex jag skrev till... Tja, jag höjde iaf randomhalten i någons liv får jag anta!

Kommentarer
Postat av: Mattias

jag tror det är en fråga om att väva band i bomull, sälja, köpa silkesgarn för pengarna och sedan göra the awesome stuff.

2010-09-05 @ 20:24:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0